Kimmo's blogg om Livet

Min första riktiga kärlek.

Hon är lång, slank, riktigt sexig. Hon var det då. Hon är det nu.
Hon va okysst innan jag träffade henne.
Hon fick mig att inse vad riktig kärlek är. Hon svek mig, jag svek henne desto mer.
Hon fick min mage att fyllas med fjärilar.
Jag va 16 hon var 15. Vi var tillsammans i nästan 3 år. 3 händelserika år.
Vi reste till Thailand. Vi pratade om förlovning. Vi var kära.

Vi träffades på en nyårsfest hemma hos en kompis till mig. Det va bra röj. Jag somande vid typ 9 tiden en sväng sen var jag up and runing senare. Dagen efter vaknade jag med ett telefon nummer på min arm.
Modig som jag är så ringde jag. Hörde en mörk röst i andra änden. Jag gissade, har du ******** där?
-Ja visst.
Sen fick jag höra den flammsigt sköna röst.
 Vi bestämde en dejt där hennes kompis även skulle vara med. Sen rullade det på.
Det bästa jag visste var när hon rymde på nätterna hem till mig för att sova hos mig. Åh jag bara älskade det. 
Åren rullade på.... I slutet blev det ganska stormigt. Jag va inte världens bästa pojkvän. Träffade en del andra tjejer. Men sen fick jag smaka på samma medecin tillbaka. å det sved vil jag säga. Minns det som igår.

Hon var utomlands och berättade det till mig över telefon. Bland det tyngsta jag någonsin fått höra över en telefon. 
Men vad skulle jag göra? Jag ville rädda vårat förhållande hursom helst. 
Så jag beslöt mig för att överaska henne när hon kom hem. Köpte en mängd rosor tände en massa ljus. Brände n skiva med våra favorit låtar. Fixade lite enklare mat. 

Det var tufft i början, men kvällens slut blev underbart. Enlig mig iaf. 
Sen höll det inte speciellt länge till. Jag är ganska säker på att det har va första och enda gången hon var otrogen mot mig. 

Skulle jag beskriva henne med ett ord skulle jag välja. 

Underbar 


Mitt anndra och senaste förhållande hade jag vuxit en hel del. 
Vi är lika gammla.
Hon är Sexig,Lång,smal,snäll och empatisk. 
Vi träffades på en dykresa. En oförglömmlig resa till sveriges västkust. 
Shit va det dansades. Hon hade pojkvän. Jag vaknade i hennes säng efter en tuff natt. 
Undrandes... Vad gör jag här. inget vettigt svar dök up i min skalle. 
Sen var det en period av med många sms och tankar fram och tllbaka. Sen blev det vi. 
Sågs nog varje dag i ett år. Helt undebart. Vi lärde verkligen känna varandra. 
Vi reste till Sydafrika, Kroatien, Norge och västkusten återigen. 
Vi var tillsammans i drygt 2 år. Anledning till att det tog slut enl. mig är för att vi prioriterar olika i livet. 
Väldigt olika. Jag har många idéer, upplevde inte att hon stöttade någon utav dem. Endast om dem kunde gynna henne själv.  Men hon var absolut en utav dem människor jag lärt känna in på djupet mest. 
Hon är värd mycket för mig... eller va. Nu på senare dagar har hon gjort mig mer å mer besviken. 
Jag anser att vi är i en väldigt känsligt läge och jag gjort allt vad jag kunnat för att rädda det lilla vi har kvar. Men fått det kastat i ansiktet så det svider mer än någon kan ana. Men jag har smått gett upp. Jag har gett upp.

Sedan det förhållandet har jag lärt mig väldigt mycket. På nästa förhållande kommer jag att ställa krav. Höga krav.
Självklart på både mig själv och den jag vill leva med. Jag har lärt mig vad jag ska prioritera. 
Först lära känna varandra. Sen låta förhållandet själv forma till det. 
Men saken med mig är jag vill till det här goda och bra. Tryggheten, tillförlitet, känslan av kärlek osv. 
Jag vill dit fort. Så jag hinner inte ens se varningstecken på vägen för att det inte kommer att sluta på ett bra sätt.
Lugn... Andas... Tänk efter... Handla...= Bra resultat.  

Jag frågade precis en väldigt söt tjej på msn om varför hon var singel.

Svaret jag fick:
-"ingen har hittat nyckeln till mit hjärta"

Så rätt. Jag tror inte hon själv har en aning om hur den nyckeln ser ut ;)
Men det är ju vad jag tror. Det som förvånar mig är att hon verkar hur underbar som helst, och endå singel. Grabbar? What's up...

Vid pennan.