Kimmo's blogg om Livet

Spenderade helgen som sagt i Östersund. Blev rätt lugnt med löppning där. Gav mig ut på asfalt för första gången. Kändes stumt. Men det blev totalt 1 mil löpning. Samt en del healing för själen. Behövdes mer än jag trodde. En viktigt del i detta är insidan. Jag är övertygad om att det inte går att genomföra ett Marathon om inte utsida och insida är i balans. Vad menar jag då med balans? Jo för min del så handlar hela detta om att testa både min mentala och fysiska förmåga. Framförallt den mentala. Inför varje pass hitills så har jag lyckats ha en bra motivation och inspiration med mig ut. Och det är mycket där, jag hämtar min kraft ifrån, att genomföra detta. Och jag känner hur lätt den Motivationen/inspirationen kan rubbas, då gäller det att hitta den innan man beger sig ut i spåret. Lägga saker och ting åt sidan som kanske kan tänkas störa. Detta är inte lätt men absolut nödvändigt. Jag ägnade rätt mycket tid att tänka när jag var i Östersund, och framförallt så spenderade jag tid med min familj som jag älskar. Som tror på mig. Det ger mig inre balans. Jag har funderat mycket varför jag gör detta, anmäler mig till Stockholm Marathon 1 månad innan start, inte sprungit på c:a 1 år. Aldrig tyckt om att springa. Jag kom fram till att det har med att jag är så resultat inriktad att göra. Jag vill testa mig själv, svart på vitt kommer jag få svar om min kropp klarar av denna enorma påfrestning som Marathon kommer att bli. Tanken av att klara det, komma i mål som en vinnare gör mig nästan tårögd.

När jag kom så planerade jag inte så mkt utan gav mig ut å bara sprang på och ökade sträckan vart eftersom. Det resulterade i:

1,54 Mil på 1 h 25 min

Benen kändes rätt mycket efter, annat vore väl konstigt. Ska försöka få till resterande löpning på asfalt. Så att kroppen vänjer sig så gott det bara går. Känns fortfarande riktigt bra. Nästa helg är det en halv maran som gäller 21 km alltså. Härligt!

Det va allt just nu!

Peace and Love
/Kimmo